Hör kan du läsa diverse berättelser från olika dyk och resor som har varit. Har du själv en berättelse som du vill ha med så maila den hit, skriv "Dykberättelse" i ämnesraden.
Västkusten 29-31 aug
Vi var 13 st. dyksugna män och kvinnor som begav oss ner till Bovallstrand för att göra lite dyk. Väl nere, sent omsider pga. felnavigering, kom min bil fram till vandrarhemmet mitt i natten. Vid ca. kl. 09.00 samlades vi vid båten för att åka ut till Väderöarna för att dyka. När vi kom fram så började vi inse vad vi skulle få uppleva - sikten var enormt bra, ända upp till 25 m.
Dyk 1:
Undertecknad och Jon kände oss grymt förkylda, så vi valde att dyka där båten låg istället för som dom andra som vi körde ut med "dingen" till motsatta sidan av ön. Väl nere i vattnet började Jon med att rädda Janne W's dyklampa som han "tappade eller la åt sidan", sedan började en fotostudie utan dess like. Så många foton har nog aldrig tidigare tagits vid ett klubbdyk. Det var ett dyk utan så många djur, vilket var bra för fotograferna som hade problem med avvägning under fotograferandet.
Dyk 2:
Då gick vi ut mot en liten ö för att få lite fina drop-off dyk, vilket blev grymt ballt med den sikten vi hade. Jag hade lite tur och hamnade i ett sillstim, när Jon började att filma med sin digitalkamera. När vi senare tittade på filmen på vandrarhemmet, så trodde man att det var grabbarna på animal-planet som hade filmat i Maldiverna eller nåt liknande. Senare på kvällen gjorde vi ett nattdyk som var hyfsat, vi fick lära oss lite nya saker.
Dag 2, dyk 3 & 4:
Väderöarna igen - gjorde två dyk på samma ställe. Vi gick ner på botten som låg på 9 m, därefter simmade vi ut mot vad jag trodde var ett drop-off, det visade sig vara en skreva mellan två berg och var ett av dom bästa dyk jag nånsin har gjort. Om man låg på 8 m, så såg man klockrent botten på 30 m. Skulle vilja göra ett nattdyk på platsen.
Mvh
Mikael Österblom
Uppdyk för enstjärnig kurs på Fejan 26-27 Oktober
Sista helgen i oktober så var det dags!!
Uppdyk, för den enstjärniga kursen (samt även för den tvåstjärniga). Vi gav oss iväg tidigt på lördagsmorgonen. Det var mörkt, kallt och mycket blåsigt. På vägen ut till Räfsnäs hann vi fundera både en och två gånger om vi var vid våra sinnens fulla bruk. Dyka i detta väder?
Väl vid Räfsnäs brygga mötte vi andra lika fundersamma, frusna, men glada själar. 19 st. närmare bestämt och med en enorm massa packning. Allt skulle ombord på turbåten kl. 08.15. En del hade tydligen varit med förr. Förvånansvärt snabbt hade all packning stuvats ombord och vi var på väg. Vet inte om det var all packning eller om det var de höga vågorna som gjorde att båten mer liknade en ubåt än en turbåt på vår väg mot Fejan. De tuffaste instruktörerna hade redan åkt ut kvällen innan i gummibåt. De hade blivit rejält blöta!
Klockan 10.00 skulle vårt första dyk i öppet vatten ske. Ingen återvändo, bara att ta på sig all utrustning (där fick man i alla fall upp lite värme) och kliva rätt ut i det kalla mörka vattnet. Vi överlevde! Det var faktiskt inte alls så kallt som man hade trott utan ganska behagligt. Det kändes spännande att första gången bli utsläppt i det fria.
Nästa pass var fridykning till 5 m för att bärga en "nödställd" dykare. Det var otroligt tufft, sjön rullade och vatten i snorkeln ideligen. Men upp kom de "nödställda". För några av oss var det en prestation utöver det vanliga. Det finns nog utrymme för några gym-pass i vinter. Nu var det skönt att koppla av i bastun (ja, riktig bastukorv var medtagen). Även de stackars nödställda (vissa hade fått vänta en god stund innan någon var barmhärtig/tuff nog att hämta dem) blev varma efter ett tag. Till kvällen åt vi en gemensam och mycket välsmakande middag. Stämningen var på topp och alla hjälptes åt!
Söndagsmorgonen visade sig från sin bästa sida, vindstilla och sol! Nu skulle vi göra vårt djupdyk. De tvåstjärniga gav sig iväg i gummibåten för att hitta större djup, medan vi var kvar vid bryggorna. Det blev bara 12 m. Lite frusna, men mycket nöjda återvände vi efter 23 minuter till landbacken. Vi åt en gemensam lunch och konstaterade att om alla hjälptes åt med städningen skulle vi kunna hinna med båten som gick redan kl. 14.00. Vilken fart det blev. Alla drog järnet, det packades, diskades och städades överallt. En kvart senare stod vi all på bryggan med vår packning. Nu var det bara att invänta båten och starta hemfärden.
Ett stort tack för en mycket trevlig och oförglömlig helg!
Karin & Håkan Darlöf
Västkusten 2-4 augusti
Vi var 13 st. tappra dykare som kämpade oss ner till Sveriges baksida för att uppleva lite fin dykning igen.
Dag 1
Dyk 1, Sörklätten
Det var ett jättebra naturdyk med lite olika former på botten, det gick små stenåsar ut från dom små skären. Förra året när vi var på Västkusten hade botten drabbats av syrebrist. Så var inte fallet i år, livet var helt annorlunda den här gången, växterna var gröna ner till ca. 21 m. Vi fick se mycket fisk bl a. Havsaborre, stor Torsk, Berggylta, stora Humrar, Krabbor och Simpor. Vi hade en som tappade sin benvikt ner i grönskan som vi fick söka efter i ca. 30 min utan resultat. Därefter så intog vi en lunch bestående av rostbiff och potatissallad.
Dyk 2, Flatskär, nattdyk
Samlas vid båten trots att det dundrar och blixtrar ute på havet, någon sa att träffas av blixten är en på miljonen så vi tog chansen. Wow, mitt absolut häftigaste nattdyk, slår även mina upplevelser från Norge. Vi går ner från en bergvägg ner till ca. 20 m, där träffar vi på en stor Hummer som inte ville leka något annat än kurragömma, lämnar den stackars Hummern för att simma vidare efter väggen. Då ser jag en liten röd prick som rör sig lite för fort för att vara skräp eller en växt, när jag kommer närmare så inser jag att det är en BLÄCKFISK vilket blir min första jag ser under ett dyk. Följde den stackarn i ca. 5 min. Efter ca. 35 min dykning börjar jag att leka med marelden som jag tycker är hur häftig som helst. När vi ligger på säkerhetsstoppet ser vi regnet falla ner ca. 5 cm under ytan, det var ganska vackert.
Dag 2, Väderöarna, Vi samlades vid båten för färd till Väderöarna.
Dyk 1, Skålholmen
Vi satte oss i den lilla plastbåten som bara rymmer en dykare, vi var tre dykare som trängdes, det vart sänka skepp för båten blev alldeles full av vatten. Väl framme vid fyren så hoppade vi i vattnet och sjönk ner till 15 m, väl där så upptäckte vi att sikten var väldigt dålig, men det var ett okej dyk ändå. Från ön så gick det lite olika åsar ut som hade lite olika karaktär, vi fick se enormt mycket djur här, direkt så simmade vi på en ål i 1,5 kg klassen (saknade mitt ålmetspö då). Vi gick efter en av åsarna, där fann vi en massa krabba och större havsnål. Så här mycket torsk har jag aldrig sett tidigare. Även här var det mycket grönare än det har varit tidigare. Så har vi lite tur så har havet återhämtat sig lite. Sen åt vi pajer inne vid den lilla utställningen om Väderöarna.
Dyk 2, Södra Rågstuten
En grynna sydväst om Skålholmen.
Här fanns det enormt gott om levande säl som vart sura på oss som störde deras vila. Hoppade ifrån båten och skulle simma runt den här lilla kobben, det var väldigt grunt, tyckte efter 10 min att det började bli tråkigt att titta på musslorna som täckte hela botten, vi hade tydligen simmat runt på nåt konstigt sätt men till slut hittade vi en vägg att studera. Den började på ca. 12 m och såg ut som en trapp med flera steg där djur och växtlivet ändrade sig hela tiden ner till 27 m. Där nere träffade vi Hummern Kareli, vilket är absolut den största jag någonsin har sett, vågar inte uppskatta vikten men stor var han. Så efter att ha studerat honom i ett par minuter så simmade vi vidare och tittade på alla dessa maskeringskrabbor som sprang runt som yra höns. Tyvärr så blir ju det väldigt lite tid på dessa djup så vi fick gå upp ett tiotal meter för att se lite torskar och grönsaker innan det var dags att avbryta. Väl uppe igen var det bråttom för då stod 10 kg nykokta havskräftor och väntade på oss iland, på vägen in fick vi se tumlare också, så nu var det bara haj som saknades för en total upplevelse.
Dyk väl och säkert
Mikael Österblom
Fejan 19-20 oktober
Klarblå himmel, sol och i princip vindstilla. Det var vad vi möttes av då vi kom ut till Fejan, en ö som fungerat som karantänstation för Kolera, utanför Kapellskär. Vi var 11 tappra dykare som var laddade för det vackra landskapet under vattnet, där sikten på sina ställen var riktigt bra. Med oss ut var två stycken som skulle göra de sista delarna av det 2-stjärninga uppdyket. Dom kunde nog inte fått bättre förutsättningar för sina dyk. Det första dyket gjordes utanför bryggorna, nästan alla kom upp med något litet minne från Östersjöns botten. Därefter intogs en lunch på bryggorna, för att sedan snabbt komma iväg till nästa dykställe där det skulle finnas ett vrak (enligt Janne). Två fullastade båtar tuffade iväg ut bland öarna och blev bl.a. iakttagna av en nyfiken säl. Vraket såg vi inte skymten av, men trots det blev det ett bra dyk. Som avslutning på kvällen åt vi på Fejans krog och tog en bastu med bad för de som vågade (det var 9 grader i vattnet). Efter att ha packat ihop allting, bjöd söndagen på ett dyk ute vid ett skär. Vädret hade mulnat på lite, så det var några tappra våtdräktsdykare som efter dyket fick vänta på resterande dykkamrater. Väl tillbaka började några åka in till Kapellskär, då Micke gjorde sitt dykfynd, ett ankare som han grävde fram ur botten nedanför bryggan. Åtskilliga försök gjordes för att få upp det, men det var för tungt. Nu har det blivit en hederssak för Micke att få upp det, fortsättning följer hoppas vi.
// Pia Sone
Bovallstrand 23-25 augusti
Token
Runt kl. 08.00 serverades frukost åt alla 15 dykare som var med på resan från Stockholm till Bovallstrand. Kl. 09.30 var det samling vid båten för färden ut till Token där vi skulle göra två dyk denna dag.
Dyk 1
Väl på med utrustningen, så började alla bli väldigt ivriga på att komma i vattnet. Flera av dykarna hade bara dykt i Östersjön tidigare, så att se botten redan från båten var en upplevelse. Dyket i sig var väldigt kul för bergkonstruktionen gör att livet ser olika ut beroende på vilket djup man är på. Vi fick se Blågylta, Sej, Havsnål, Krabba och Hummer. Det fascinerade mej var att trots syrebrist på botten, så fanns det väldigt mycket liv. Kl.11.00 åt vi lunch som bestod av pannkakor med sylt.
Dyk 2
Då dök vi runt tre små öar, vilket var extra kul, för mellan öarna var det en skreva som man kunde dyka ner i. Men endast en dykare i taget, så vi fick ha väldigt långa parlinor. Runt öarna så fanns det nästan inga skaldjur att se, men vi fick nöja oss med häftiga växtformationer och mycket fisk. Man blir lika överraskad varje gång man dyker ner i vattnet på svenska Västkusten, den underbara sikten och det myllrande djurlivet.
Halvön
Dagens dykmål skulle bli Halvön där det finns stora stenformationer som man kan dyka vid. Väl framme vid platsen, så såg jag att det var väldigt mycket maneter i vattnet, men det har aldrig hindrat en dykare tidigare, så vi bestämde att vi skulle dyka ändå. När utrustningen väl var på plats, så var det bara att kliva i. Man mötte stenformationer på 9 meters djup, därefter så var det bara att hitta en öppning att simma in i. Vi hittade första öppningen ganska direkt där jag och min parkamrat simmade in. Det var lite trångt men det gick att dra sig fram, väl inne, så var man inne i en stor kammare där man hittade flera utgångar. Det var ganska häftigt därinne, för i kammaren så strilade solljuset in från ytan och den synen var enorm. Många stora fiskar hade valt att bo där och det var fiskar i 40-60 cm .
Dyk väl
Mikael Österblom
Hamnbassängen, Vaxholm, Mars
Väl hemma i Sverige ville man självklart hålla igång med dykningen så jag köpte en torrdräkt och tänkte att nu jesiken ska här dykas. Vi (jag, pappa, David, Janne och Pia) tog oss it till Vaxholm i mars och hoppade i vattnet. - Hmm, inte direkt varmt... och inte speciellt bra sikt heller. Vi såg några gamla trasiga porslinstallrikar och en och annan pet-flaska. Inget av utrustningen frös som tur var förutom mina händer, så efter 15 min så avbröt vi dyket.
Borta bra men... borta bäst kan man väl säga. Nästa resa siktar jag på att göra till Maldiverna, om inte Röda Havet hinner återses innan dess.
Magnus Lennartsson
Playa del Carmen, Mexico, Februari
I februari i år åkte jag och Hanna till Playa del Carmen som ligger på Yucatanhalvön i sydöstra Mexico. Vattnen utanför är världsberömda för dykare eftersom Cousteau tillbringade mycket tid här. Vi passade på att göra två dyk i havet (det Karibiska). Det första skulle vara ett enkelt revdyk på max 14 meter. Vi blev lite förvånade när guiderna i den lilla motorbåten vi satt i på väg ut i havet sa att detta dyk rörde sig om ett vrak på 27 meters djup. När vi kom fram till den plats vi skulle dyka på så började vi undra om guiderna visste var vi var någonstans för vi åkte fram och tillbaka på måfå. De båda guiderna hängde utför relingen och tittade med sina cyklop ner i vattnet. - Här är det, sa dom plötsligt och så hoppade vi i. Det var en otrolig sikt och man såg det lilla vraket klart och tydligt från ytan 27 meter ned på den vita sandbotten. Vi sjönk rakt ned på vraket och simmade runt ett par varv. Det var ett med mening sänkt fartyg för att man skulle få en intressant dykplats.
Det andra dyket gjorde vi på ett rev där vi drev med strömmen. Oturligt nog brände sig Hanna ganska allvarligt på en korall när hon blev inknuffad i revet av en annan dykare, så hon fick avbryta dyket redan i början.
Två dagar senare tog vi oss till dykcentret för att göra två dyk i de sötvattensgrottor som finns överallt på Yucatanhalvön. Halvön består av kalksten som är genomborrad av sötvattensfloder. Dessa tränger upp till ytan mitt ute i djungeln och där hoppar dykare ned för att utforska dessa gångar. Vi följde med en fransk kvinna som var helt passionerad av dessa grottor. Vi åkte ut i djungeln och hon stannade sin jeep. Vi gick ett par meter på en stig och stannade vid ett klippblock. Ner under klippblocket gick en liten stenlagd trappa och nedanför fanns en liten pöl. - Här ska vi dyka, sa fransyskan. Skojar hon, tänkte vi, för det såg inte ut att vara mer än en meter djupt och man kunde inte se några grottgångar som ledde någonstans. - Var inte oroliga, ni ser när ni kommer i vattnet. Här är faktiskt 4-5 meter djupt, sa hon. När vi hoppade i förstod vi vad han menade. Det var kristallklart i vattnet så man hade lurats att tro att det var grundare. Väl nere i vattnet såg vi också att gångar ledde åt olika håll. Första dyket simmade vi åt ena hållet och följde en av gångarna. Vi höll oss på en linje och beundrade stalaktiterna som hängde i taket. Vattnet var så klart att man inte förstod att man faktiskt var i vatten, om det inte hade varit för bubblorna som kom ut ur våra regulatorer. Det var också en annan grupp dykare i grottorna och det var en mycket speciell känsla när vi kom ut i en stor grottsal och såg denna andra grupp komma simmande 20-30 meter bort. Det kändes som man var i rymden. Det andra dyket var ännu häftigare, dels för att man nu var lite mer van att vara inne i en grotta så man kunde koncentrera sig mer på upplevelsen.
Att åka till Mexico och dyka i dessa grottor är nog det häftigaste jag gjort så jag kan verkligen rekommendera det.
Magnus Lennartsson
Sharm El Sheikh, November
I november åkte jag och min pappa (Ulf. L) till Sharm El Sheikh i Egypten. Sharm ligger längst ut på Sinaihalvöns spets där två stora vattenströmmar möts. Beroende på årstid strömmar vattnet antingen in i Eilat-viken och ut från Suez- viken eller tvärtom. Detta gör att Sharm El Sheikh är ett ypperligt dykställe om man vill se stora fiskar och en enorm artrikedom.
Vi började med att ta tre dykdagar då vi gjorde endagars utfärder med båt. Första dagen var den lugnaste med dyk ganska nära fastlandet. Andra dagen åkte vi till de berömda reven vid Tiransundet. Där hade vi underbara driftdyk, dvs. man driver med strömmen längs revet och behöver inte simma särskilt mycket förrän man möter strömmen förstås, då blir det andra bullar. Tredje dagen dök vi vid Ras Muhammed och gjorde ett av de mest spektakulära dyk man kan göra i Sharm. Vi började med att hoppa ur båten för att sjunka ned till revet som låg på 14 meters djup. Denna plats kallas Anemon City pga. de tusentals havsanemoner med tillhörande Clownfiskar. Sedan simmade vi på linje ut över revkanten där ett hisnande drop-off tog vid. Revet stupar rakt ned och avgrunden slutar på 800 meters djup. Vi simmade rakt ut i det stora blå och efter ett par minuter såg man bara blått åt alla håll. Vi höll oss på ca. 20 meters djup och det kändes minst sagt pirrande. Tanken var att vi här skulle få medströms, men just denna dag hade havsgudarna andra tankar så för vår del blev det en lång simtur utan andra referenser än vår dykguide. Till sist tornade Shark Reef upp framför våra ögon och vi nådde fram till revet. Detta rev följde vi sedan runt och fortsatte mot nästa rev, Jolanda Reef, hela tiden med botten 800 meter nedanför. Man spanade hela tiden ut för att få skymta något stort. Bakom Jolanda Reef ligger vraket av lastfartyget Jolanda. Lasten bestod av toalettstolar vilka utgjorde en ganska lustig syn med en massa toaletter på botten. Ena halvan av vraket hade glidit ut i avgrunden.
De följande tre dygnen tillbringade vi ombord på en s k Live-a-board. Vi hann med totalt 20 dyk på 6 dygn vilket gjorde att man kom ganska nära gränserna för vad våra tabeller tillåter. Under dessa tre dygn hann vi med att se både Haj, sköldpadda, barracuda, bläckfisk samt delfin mm. Vi dök bl a. på vraket Thistlegorm som var ett engelskt lastfartyg som sjönk efter att en tysk bombflotta släppt hela sin förödande last på det. Under det första dyket på vraket simmade vi runt och orienterade oss. Vi tappade intresset totalt för vraket när vi helt plötsligt fick syn på en delfin som stod stilla i vattnet på de 27 meters djup vi befann oss på och iakttog oss. Andra dyket simmade vi omkring i lastrummen på vraket och tittade på alla Jeepar, motorcyklar, pansarvagnar och vapen som låg kvar.
Sharm vill jag definitivt återvända till. Kanske kan man anordna en gemensam resa för klubben någon gång.
Magnus Lennartsson
Sharm El Sheikh, november
För flera år sen bestämde jag att innan jag skulle tappa ork och lust att dyka (om det någonsin kommer) skulle jak åka till Röda Havet. Med det menar jag inte var som helst utan till Sharm El Sheikh. Det finns många dykställen i Röda Havet - jag har t ex. varit i Eilat för några år sedan. Men det är Sharm som räknas - det har jag förstått.
Jag hade vid våra upp dyk i Kapellskär kommit att prata med Kjell Nordström från Uppsala Dyksport som håller i dykcentret i Kapellskär. Han berättade att de varje år ordnar minst en utlandsresa i samarbete med Dyk och Resespecialisten i Uppsala.
Efter upprop i Trycket fick jag min son Magnus med mig och vi bokade oss för maxalternativet - tio dagars dykning varav tre på båtcharter. Turista fick vi göra någon annan gång sade vi (pyramiderna fick vara alltså). Efter föranmälan och handpenning för flygstol på försommaren hörde vi ingenting förrän i slutet på augusti då informationen började komma. (Vi hade börjat undra, men det var lugnt) Jag åkte till ett infomöte i Uppsala Dyksports lokaler (stora och välordnade) i Uppsala och fick träffa de flesta av de andra som skulle med. Mest Uppsalafolk som kände Kjell (och som utbildats av honom), alla åldrar och grader av dykvana. I stort sett PADI-dykare, men de äldsta var dessutom CMAS och några var instruktörer. Totalt var vi 25 stycken.
Start från Arlanda 4 november och flyg till Kairo med Egyptair, därifrån byte till inrikes mot Sharm. Flyget var bra och kändes tryggt och fräscht. Ovanligt var det att det var torrlagt alkoholmässigt pga. religionen (islam). Erfaren flygresenär tar med sig medhavt vin eller dylikt, det hade personalen inget emot. Vi var inte erfarna, däremot fräscha när vi kom fram vid pass 01.30 till hotellet. Eftersom vi bokat max dykning så var bara att lägga sig för första dyk med samling 07.00 morgonen därpå. Kom i säng ca. 03.00. Dyken skedde alltid med båt som tog ca. 25 personer. Mycket rationellt och välordnat, var och en hade sitt "säte" för flaskan och plastbacken med regulator etc. under.
Vi började mjukt med nära dyk, dvs. i en vik ca. 200 meter från land på ca. 18 m djup. Allt för att få avvägningen att fungera mm. Ett ungt par från Växjö hade anslutit - de hade hittat resan via internet och tjejen skulle avsluta sin PADI Open Water-utbildning på olats, så Kjell fick vara instruktör i början medan vi andra dök för nöjes skull.
Första dyket var en upplevelse trots tröttheten efter kanske tre timmars sömn. eftermiddagsdyket minst lika fint. Magnus hade hyrt en shortdräkt, dvs. med korta ben och frös så till nästa dag hyrde han en hel dräkt. Själv körde jag med en bassängdräkt 3 mm och det gick bra hela tiden. (med åldern får man ju lite underhudsfett eller så blir man tuffare - jag vet inte)
Jag kan inte räkna upp alla de fiskar mm som vi såg - det mesta fanns och framför allt imponerades man av alla stora tallrikskoraller som var så pass oskadade. Det kan bero på att båtarna aldrig kastar ankar utan man skickar alltid ned dykguiden med tamp för att förtöja vid fasta punkter på boten där det är död korall eller berg och skadar därför inget under vattnet. Med tanke på att det är ungefär tvåtusen dykare i vattnet varje dag så förstår man att de är rädda om sin undervattensvärld. De lever ju på oss tokiga dykare.
Några speciellt minnesvärda dyk ändå. När vi var på tredagars charter med så mycket dykning vi orkade, gjorde vi bl a. ett drop off av det pirrande slaget. Igång vid ett rev - Shark Reef och ned till ca. 14 meter. Efter ett par minuters simmande kom vi ut i det stora blå, dvs. vi hade ingen referens åt något håll. Vi visste bara att det 800 meter till botten. Vi simmade i gott och väl 10 minuter på 10 meters djup innan vi skymtade nästa rev - Jolanda Reef (efter en båt som sjunkit vid revet). Det skulle normalt gå fortare att nå det andra revet men på grund av strömmarna fick vi hela tiden simma snett in mot strömmen för att inte driva ut till havs. Det gällde verkligen att lita på sin egen avvägning då. Det dyket avslutades med att vi såg ca. 15 st. bluespotted stingray's på 15 m.
Ett mycket behagligt driftdyk var där vi gled med strömmen i maklig takt ca. 600 m och bara låg och tittade på alla fiskar och koraller, barracudor mm för att sedan gå upp för lina till båten som väntade.
Av nattdyken minns jag särkilt ett ganska grunt - 12 m - då Magnus och jag fick köra på egen hand tillsammans med det unga Växjöparet runt en liten koralltopp. Vi simmade runt flera små toppar och råkade skrämma ut en sköldpadda ur sin natthåla och fick också se den åttaarmade bläckfisken krypa på botten - förutom all fisk vi såg.
Problemet var att hålla dykfritt någon gång, det var ju så frestande att hänga med. Magnus och jag var nästan de enda som inte körde med datorer och tabeller är ju inte generösa som ni vet. Nåväl, vi dök i stort sett alla dyk samtidigt med en kille med dator och hade därför samma profil som han hade. Sedan försökte vi lära oss den s k PADI-snurran (som jag liknar vid en multileveltabell) och sneglade förstås också på våra tabeller.
Ett par vrakdyk blev det också. Ett måste att dyka på - sa alla - var en gammal krigsbåt som heter Thistlegorm där vi gjorde två dyk, ett utanför och ovanför och ett där vi simmade igenom de flesta lastutrymmena, fyllda med jeepar, motorcyklar, lastbilar, kanoner mm material som skulle levereras till de engelska trupperna i Nordafrika när fartyget bombades av tyskarna och sjönk på ca. 26 m.
Säkerheten var bra, maxdjup 30 meter och ofta bestämde guiden 27-28 m och guiderna var på alerten om man råkade dimpa ned. Bra genomgångar innan och parindelning, vi dök visserligen i grupp men låg två och två eller tre på rad efter guiden. Visserligen är man ju en gammal instruktör men det hindrade inte guiderna att påpeka när de sett Magnus och mig ligga för långt ifrån varandra att vi skulle hålla ihop bättre. Parlinor, handskar och knivar var inte tillåtna, allt för att inte frestas att ta i koraller eller fiskar. Strömmar kan vara jobbiga - men man lärde sig mer och mer att hålla in mot revet för att inte få jobba så hårt mot motströms, dock inte att ta i revet.
Att återresan till Sverige blev lite rörig - bagaget fastnade i Kairo och kom fram några dagar senare - gör inget när jag fick 19 mycket fina dyk i den jobbigaste av alla månader i Sverige. Det gav mersmak att försöka göra en dykutflykt till varmare vatten en gång om året så länge man har ork, tid och förstås råd.
Uffe L.
Avrostningsresa till Västkusten, september
Klubben med Tomas Woltze i spetsen, anordnade en resa för medlemmar som kanske inte riktigt kommit igång med dykandet eller har haft en längre tids uppehåll. Platsen var Bovallstrand på västkusten och intresset var stort. Tyvärr kunde inte alla som ville komma med. Men det går fler tåg.
Vi var 9 st. "elever" och 5 st. instruktörer som tog in på Skärholmens vandrarhem. Under fredag och lördag anordnades båtdyk, 2 per dag samt ett nattdyk för hågade på fredagskvällen. Söndagen avslutades med ett bildyk vid Sote-kanalen efter obligatorisk städning av vandrarhemmet. Solen var med oss, i stort sett hela tiden, under samtliga dagar, vilket tillsammans med västkustens underbara vatten gjorde att alla deltagare kände sig mycket nöjda efter helgen. Men lite trågigt var det allt att sätta sig i bilen och åka hem. Fast västkusten finns ju kvar. Fler resor blir det....
Kapellskär, Enstjärnigt uppdyk 13-14 maj
Klockan sju på morgonen den 13 maj samlades ett gäng trötta men förväntansfulla "blivande" dykare för att avsluta den enstjärniga kursen vi kämpat med under våren. Efter att ha packat in all utrustning i bilarna bar det av till Norrtälje och Kapellskär. När vi kom fram packade vi upp och installerade oss i stugan som klubben hade hyrt av Kjell vid Uppsala Dyksport.
Därefter var det dags för första dyket som innebar avvägning, masktömning och växelandning. Vädret var relativt varmt, men mulet och blåsigt. Det gällde att passa sig så att man inte drev iväg för långt under övningarna. De flesta dök i våtdräkt, vilket verkade gå ganska bra (?) trots okänd men antagligen ganska låg vattentemperatur. Efter första dyket intogs medhavd lunch och dusch för frusna dykare. På eftermiddagen övade vi livräddning både med och utan apparat. Därefter var dagens övningar slut. Senare på kvällen fick vi veta att vår fridykningsövning till 5 meter i själva verket hade varit över 6 meter. Inte undra på att det kändes långt! Men alla klarade det med glans. Till middag grillade vi, grillmästare Westin var i farten, vilket smakade förträffligt efter en hel dags dyk. Kvällen avrundades med eftersnack och melodifestival. Det var nog ingen som var särskilt svårvaggad efter detta!
På söndagen fixade Tomas Woltze med frukost och vi blev väckta vid halv åttatiden. Den här dagen var det strålande sol och vi kunde äta frukost utomhus. Första dyket för dagen var ett djupdyk (15 m). Vi övade mera masktömning och växelandning samt naturligtvis även avvägning. Efter detta följde lunch och städning av stugan. På eftermiddagen fanns det ytterligare ett tillfälle för dykning för de som ville. Några passade på att dyka utan instruktör och själva utforska omgivningen. Det fanns också tid för eventuella kvarstående övningar eller att bara njuta av solen och titta på när andra fick kränga på sig utrustningen ännu en gång. Sedan bar det av hemåt igen och till simhallen för att last av all utrustning. Jag tror att alla var väldigt nöjda med den här helgen.
Katrine Peters